Caroline

Lite utav idag + chokladmissbruk...
Dagens "viktigaste" köp ;)

Hellu igen...
Då har jag städat hos mormor, samt fikat ihop med henne därefter...
Direkt därefter så drog jag till Coop för att handla lite. Köpte bland annat Lindt chokladen, som vistas överrest och även NEDERST i inlägget här ;) Köpte dock INGEN Vanish, som jag pratade lite om det senaste inlägget... jag hade väl fucos på annat jag?! he-he-he...
Därefter så gick jag hem med mina varor, för att sedan direkt därefter gå till pappa och gick ut på hundpromenad med Lexus. Pappa trodde jag tänkte stanna där tills mamma kom hem ifrån jobbet. Men ja, jag orkade inte att vänt på henne i 2-3 timmar, samt att jag i princip har sprunge runt fram och tillbaka under cirka halva dagen här...
Sedan kom jag hem och... STÄDADE litegranna... för jag kände att det var behövligt... skönt att slippa gå runt i allt jävla kattsand med! haha!!
Sedan så bytte jag sängkläder. Så det blir ännu mer tvätt inför tvättiden imorgon...
Ätit choklad-och bananglass...
Tränat ben och rumpa litegrann...
Duschat...
Fixat till och ätit Vegansk Chirizokorv med bröd...
Sedan fick jag ett mess ifrån mamma, att pappa var på väg hit med en resväska och våg till mig. Ska ju som tidigare sagt till Danmark jag. Och maxvikten på väskan ska sedan vara på 10kg...
Sedan så avslutar jag denna dag med att synda med min heliga Lindt Creation choklad! <3
Sedan så tror jag att katterna vill med mig till Danmark jag... eller så gillar de doften ifrån Lexus... eller så tyckte det bara i överlag att det var intressant med nya dofter... haha!
Och... jag behöver nog mera påfyllning till Big Bang Theroy här jag... he-he-he... ;)

God natt tills vidare!
Vidrigt väder och kläder... och städning!

Go mörra!

Igår så vart det mer eller mindre snöstorm här i Kil.

Och... självklart så kommer det ju ned ÄNNU mera snö idag här, även om det är betydligt mildare jämtemot gårdagens snöstorm. Men är likaväl... usch som fan ändå det enligt mig! För jag vill ju ha sommar nu... i alla fall vår!

Är dessutom så trött på detta "borderline" väder ute. Sol 1-3 dagar. Regn 1 dag. Sol igen. Sedan kommer snön... och så vidare

Det går ju inte förutse och planera om hur man ska gå klädd utomhus heller, även om man kollar på klart.se 50 gånger om dagen... typ!

 

Och när det kommer till kläder. Så är det även något som jag har lite beslutångest... över om VAD för kläder jag dels ska både ha på mig, och även ha med mig till Danmark här sedan...  Igår så rotade jag bland annat ut nästan allt jag hade i garderoben. För och se vad jag har för kläder, och vad som MATCHAR ihop. Men jag tycker att över 90% utav de jag har... inte alls, eller KNAPPT var "matchbara" X)

Humm... jaja...

Sedan så ser jag att mina svarta tröjor har fått en massa vita klumpar efter tvätt. Men det är sådant man får räkna med, när man har katter ;)

Sedan har jag även märkt det att jag förstört mina naturvita toppar och linnen också. Då de har fått svartblåa fläckar på sig. Jag tror de beror på att de varit i kontakt med sådana svarta leggings, som är blanka i ytan. För ja, de färgar ju av sig... :(

Ja, jag är dum i huvudet! Borde såklart ha separat dessa ljusa plagg ifrån det mörka, ifall ifrån dessa leggings som färgar av sig...

Men... jaja, får väl köpa nytt, eller se om jag kan rädda upp dessa plagg med någon Vanish tvättmedel, eller något... och då ska jag SJÄLVKLART tvätta det ljusa för sig ;) Får se om jag utför detta redan imorgon. Då jag även har tvättid då också. Men har ju ingen Vanish tvättmedel... och är ju inte sååå jääädrans sugen på att springa allt för mycket i detta vidriga väder heller...


Jaja, får se sedan vad det blir för klädval sedan, men blir antagligen det likande kläder som jag alltid går i annars... höhö Och ja... med tanke på att ha pratat om SVARTBLÅA fläckar och SPING...

...så ska jag nu istället bege mig till mormor för att städa hos henne här... ...mmm!... ska bli sååå "underbart" det ska bli att komma ut i detta "underbara" väder ;)

 

Men... hej hej så länge! ;) :)

Måndag dag, och lite utav "Danmarkshets"...

...eller "Danmarkshets"?!...

...denna text handlar mest om förhållande till MAT. Delvis på ett "ätstörningsaktigt" sätt, men samtidigt ändå inte. Det kommer även lite osammanhängande om vid slutet utav texten, som relaterar till skoltiden mellan 11-16 års åldern också...

...om man inte vill slösa bort sin tid på en annans persons tankar om mat, och även utseendefixering och allmän osäkerhet...

...så ska du klicka bort denna sida på en gång! :)

Och P.S. VARNING för en jävligt lååång text! Dessutom så kanske det är lite... RÖRIG...

 

 

Hellu igen er igen här!


Idag har är det... SNÖSTORM här... usch som fan! Men är ju inte som jag ska styra över ändå. Får bara vara glad över att jag inte är tvingad till att gå ut här ;)


Jaja, annars som jag skrev i det senaste inlägget så har jag varit väldigt trött och slö under den senaste tiden här. Och speciellt nu som jag gått u tidigare än vanligt jämtemot vad jag brukar... samtidigt som jag inte gått och lagt mig så värst mycket tidigare heller... förutom i VISSA fall...

Jaja...
Men annars så går jag runt och tänker dels på Vuxenhabiliteringen, som hoppas att mamma kan både ändra tiden, till någon gång efter vi varit till Danmark. Men även också ändra om från manlig kontakt till en kvinnlig. Då jag upplever att jag rent generellt kan öppna upp mig mera till en kvinnlig. Men ja, får se hur det blir. Går det inte att ändå, så får jag bara "gilla läget".

 

Och när det kommer till Danmarksresan till på fredag. Så känner jag en viss press. Inte så mycket utav självaste flygresan, för jag har ingen flygrädsla. Jag tycker att det är häftigt att åka flygplan jag. Dock så ser jag inte fram emot bilresan till Gardermoen. Jag ser inte fram emot hetsen som är INNAN incheckningen till planet.

Och jag ser ännu mindre fram emot... det som kommer vara den största hetsen av allt... nämligen MATEN... det är hela tiden sådan hets med att äta hela tiden! Jag är obekväm att äta med folk, och nästan värst är det med in familj, och framförallt med norska släkten. Och inte nog med det. Utan just för vi äter på så olika sätt.
Här hemma så äter jag 5-7 gånger per dag... ja, ni läste rätt! Dock så småäter jag som oftast, och det kanske är så jag äter 3 riktiga mål, och resterande är småmål eller rent av... GODIS!

Men sedan så är jag hyffsat fysisk aktiv med. Jag gillar att träna (även om det inte alls är på någon elitnivå då ;)) men ja, jag är så pass utseendefixerad, och även BRYR mig om min hälsa... (även fast jag gillar att synda choklad, kaffe och alkohol emellanåt) Men jag gillar ändå också att TA HAND OM MIG också. Men sedan en annan sak, som kanske är det värsta av allt. Och det är det att... även om jag INTE är vegan, eller lakto-ovo vegetarian. Så vill jag ändå äta så veganskt som möjligt!

Jag har brukat inflika med det ibland de gånger jag vart och ätit ihop med brorsan, att vi just äter vegetarianska rätter. Och de gånger jag äter hos mina föräldrar, eller hos mormor eller någon annan. Så tar jag så lite kött som möjligt. Och detta är irriterande för mig. Och även på den tiden då som jag var STOR köttätare, och samtidigt HATADE korv. Speciellt sådan Morr pölse, som de äter mycket utav i Norge. Så blev jag ändå tvingad till att äta det. De gånger som de serverade på det...

Medans jag kunde se (ofta vid högtillfällen) Så var både de yngre, men även de ÄLDRE kusinerna än mig. De kanske bara tog någon smörgås vd maten, samtidigt som de INTE åt upp det...

Och detta tycker jag är JÄÄÄVLIGT konstigt. Att just jag alltid fått blivit så REJÄLT uppläxad ända sedan min barndom och till vuxen ålder. Så ska man ska äta ALLT som serveras. Vet t.o.m. i skolan så förstod inte folk hur jag kunde vara så smal och grejer, när jag som oftast åt mer än de andra. Eller ja, jag var inte som de andra som tog en "Bodybuilderportion", och sedan så slängde de minst hälften utav maten. Utan jag var sådan som hellre tog en halv portion, och därefter så tog jag istället MER ifall jag ville det. Men även likande skedde vid restaurangtillfällen. Jag åt ALLT förutom det som var allt för äckligt på tallriken.

Och detta tycker jag även är jävligt komiskt det med. För det är som oftast min omgivning (familj som vänner)... så är det oftast DEM som klagar och säger att de är så förbannat hungriga hela tiden. Men ändå så är det oftast dem som slänger mest mat, och i vissa fall så verkar det även som att jag äter mer än dem...
Men det kanske är just det att jag är "för smart"... snål... matsmart... ja, jag vet inte vad jag ska kalla det... MATMILJÖVÄNLIG med kanske?...

...men i alla fall det att det är nog också (förutom att jag varit lite utav en outsider i skolan, varit ful, lat och utseendefixerad) men även "velat" vara lite "rebellisk" med maten... även om det knappt märks utav det nu då! Men jag har alltid haft ett dumt förhållande med mat. Inte så det går över styr. Förutom mellan årena 2006-2012 ungefär (då jag haft de tydligaste ätstörningssymptomen, därav 2007-2008 var som värst)

Men jag har liksom velat vara och agera mer som "alla andra". Samtidigt som jag även blev fixerad utav mitt utseende efter 11-12års åldern... skulle nästan kunna skriva en hel jävla bok om det... JÄVLIGT TRÅKIG bok dock...

Men efter att man varit rätt obrydd, inte sååå blyg, men ändå passivt barn. Så utvecklades sedan min passivitet och blyghet allteftersom under mellanstadiet. Och efter att en tjej (E) i min klass då  (mellanstadiet) tog tag om mina axlar, och sade till mig:

"Du skulle passa med att ha lite smink på dig"

"Ja, jag brukar ibland sminka mig när som jag är hemma. Men blir så stressigt att fixa till sig innan skolan" svarade/sade jag då...

Och den lilla korta sociala stunden (5-10 minutrana på morgonen), som jag pratade med en GAMMAL kompis (L) jag hade sedan lekis. Så tog jag upp lite om detta med smink och skönhet. Och jag sade det att jag aldrig hade på mig smink i skolan, men gillade att experimentera med det hemma...

"MEN... det är ju i skolan man ska vara fixad. Hemma kan man gott och väl gå i mjukiskläder bara"...

...och förlåt att detta här kom så OSAMMANHÄNGDE med MATprat, rebellisk med maten och med att agera som alla andra. Men likaväl som de flesta andra tjejer (och killar), så blir man ju mer "vuxen" sedan man börjar högstadiet. Jag var dock snäppet senare än alla andra att "fatta vinken" med hur man ska vara. Jag var den töntiga tjejen som höll mig undan. Jag var nyfiken på de andra... på avstånd. Jag ville vara som de andra, men ändå inte. Jag var rädd för dem, men ändå blev jag aldrig grovt mobbad heller. Jag har aldrig fått höra att jag är äcklig och ful så. Utan jag har bara hört likande saker som:

"Du skulle passa med att ha lite smink på dig" (det jag nämnde innan... En gång (vid samma tid) så skulle vi inför klassresa byta platser med varandra. Alla fick en massa namnlappar på bordet. Såg då bl.a. en kille som tog upp en lapp det stod... CAROLINE... jag såg honom visa lappen till kompisen bredvid, och  göra en äcklad grimas... jo tack, jag vet.. jag är ful och äcklig...

Jag var 160-165cm lång (var inte färdig lång) då och vägde runt 47kg... gick i sådana numera MORDENA säckiga jeansbyxor a la 80-90-talsbyxor och för stora polotröjor... Och ska till och förvandlas strax innan hon börjar högstadiet... nya kläder... smink... och ja... min personlighet blev annorlunda... betedde mig nästan som en fjortis, som dock inte förstod mig på ironi som alla andra verkade göra... osv... Delvis så blev en del utav "fjortis-carro" mitt nya "riktiga" jag, men tror det var mycket p.g.a. det som också gjorde mig deprimerad. Under ett konfirmatonsmöte, så sade en kille (J) högt i rummet:

"Carro, varför är du så tyst för?!"

Men ja, det roliga med det. Denna J (är inte han som jag brukar nämna här annars!)... men hursomhelst så "kände" han inte mig förrän EFTER att jag börjar i samma klass som honom under högstadiet. MEN... även vid denna tid i klassen så var det många, som kom ifrån SAMMA skola som jag gick i INNAN... (alltså mellanstadiet) Och då blev jag ju "förvandlad" till mig gamla passiva Carro, som stirrade i bordet, eller bara undvek ögonkontakt med allt och alla.

 

Men ja, jag brukar sammanfatta det som att... den personen jag är idag. Hon är en blandning av alltihopa ifrån mitt förflutna. Men självklart. Så kan jag inte säga att jag skulle vara precis likadan, som när jag var som barn... det är ju INGEN som är det!


Och... när det kommer till MATEN nu igen... så var jag som barn den personen bara åt mat, för att jag ville ha efterrättsglassen från barn till 12 års åldern (samt att jag var så uppläxad utav mina föräldrar att äta upp all min mat)  Vilket klaffar rätt så bra ihop med "händelsen" med när jag blir tillsagd av (E) att jag borde använda smink. Och även då jag såg hur äcklad den dära killen blev utav att se mitt namn på hans lapp. Så blev jag NÅGOT mera fixerad utav maten, på ett likande sätt som likande med de andra "normala" tjejerna. Dock inte på ett sådant sätt så det likande en ätstörning heller. För jag åt vad jag ville. Eller jag tror att jag åt "normalt" i alla fall. För jag åt fortfarande skräpmat, godis och sådant, men i en mera begränsad mängd. Sedan från att vara en "latis", som bara satt vid datorn, TVen eller vid skrivbordet för att teckna. Så började jag gå på hundpromenader med. Mest för jag blev tvingad utav mamma, som inte gillade att jag var så isolerad från "omvärlden". Kommer även ihåg att de kompisar jag hade på den tiden så ville ALLA ut, utom en utav dem... en utav dem som var precis som mig... mer eller mindre en isolerad nörd... underbar person för övrigt, som jag vet att jag inte har allt för mycket likheter med idag. Men som just då var nästan som en "tvilling"...

 

Sedan blev jag mer eller mindre deprimerad, under den sena högstadiet perioden. Och jag åt mindre, inte för jag var ätstörd, utan för jag var deppig. Jag som annars alltid haft hög närvaro i skolan, trotts mina kassa betyg, och allmänt inte trivts så bra i skolan... så "kollapsade" denna då runt 16 åriga Carro i skolan. Hon åt nästan aldrig frukost. Hon svimmade två gånger i skolan. Hon var låtsassjuk. Var uppe till 3.00 på natten, och ofta sov hon till 14-15.00 tiden om helgerna. Vette fan vad hon tänkte med. Hon kanske helt enkelt inte klarade utav den dära fasaden om att vara så social som hon var då. Jag gillar delar av den dära sociala Carro dock, och lite utav henne finns än idag :)

Jag hatar inte folk, jag gillar folk... som jag trivs med... det gör iför sig alla, men utav någon anledning så verkar det som att alla andra ändå har haft det så lätt att få kontakt med folk... folk som de inte ens är tighta kompisar med... hur gör dem? Vad är deras superkraft?!

Var väl lite därför... förutom det med jag blev uppmärksam på min omgivning, folk, mitt utseende, min personlighet... rent allmänt som jag ville mer matcha in med de andra... KOMBINERAT att jag kände kaos med allt annat i skolan, så som skolarbeten. Det gick inte bra för mig betygsmässigt, förutom i bild. Det gick dock BÄTTRE under sena gymnasiet. Men tror mycket utav min kollaps under sena högstadiet, och känslan av att jag inte passade in med de andra... även de gånger som jag hade relativt tighta vänner med...

Men just för att jag inte känd att jag hade kontroll över det generella i skolan. Så fanns det ju ändå NÅGOT som jag kunde ha kontroll över. Och det var ju mitt utseende... och MATEN... var väl därför som ätstörningen kom till riktigt till mig när jag var 17år gammal. Anorexian var min vän. En ondskefull vän dock. Men det var samtidigt en trygghet också...

Idag är jag i alla hall glad över att Anorexian har försvunnit ifrån mitt liv. Dock så tror jag att DELAR utav ätstörningen... kommer ALLTID att finnas kvar i mitt liv. Och detta tror jag gäller ALLA som någon gång har haft någon form av ätstörning det. För ja, jag själv idag har 99% inte alls anorexia. Dock så kommer det lite spöktankar då och då. Kanske inte dagligen, men... i princop... JO... nästan dagligen så tänker jag på maten. Dock så är jag allt för "vettig"  med att veta att jag faktiskt BEHÖVER mat. Jag vet inte om det enbart beror på mig själv det. Eller om det beror på min JOBBIGA föräldrar/familj. Eller om det var för jag en gång blev skickad till BUP, p.g.a. min då rätt grova undervikt...

Men även om jag är "frisk". Så tycker jag ändå att mat i samband med folk. Framförallt med MIN FAMILJ... är jobbig. Så ja, kanske astöntigt utav mig det, men det kanske är något det värsta som blir med denna resa här... MATEN... kombinerat som jag sade långt i början utav texten... med det att jag äter på ett annorlunda sätt, och vill ha så veganskt som möjligt. Och när det kommer till veganism... så är det bara något som jag "flikar" in med i samtal under våra familjemiddagar. Mamma är mer förstående. Pappa tycker att veganer endast är veklingar och typ "anorektiker". Brorsan dock som jag nämnde innan med... är också rätt förstående till detta. Och J pratar nästan dagligen om att jag äter en VEGASNK variant av tex "chicken" nuggets, taco, köttbullar, korv... osv... Och han säger det att han inte har något emot att testa på litegranna själv, men att han aldrig skulle vilja ge upp kött och sådant helt och hållet...

 

Jaja, men vart en massa jävla prat om mat här nu. Är väl en massa smådelar, som hade varit mer passande i texten. Och ja, jag hade egentligen tänkt skriva mer runtom självaste Danmarksresan. Men istället blev det en massa om mat, och delvis om ätströning, och även en HALVHISTORIA från mellan-högstadiet-gymnasiet perioden...

Jag förstår att jag blev väldigt utblottande i denna text. Jag förstår om jag skämt ut mig en massa. Men då är det väl lika bra jag istället tar bort detta inlägg i efterhand. Eller allt det jag skrivit och bloggen med. Men ja, jag får se hur jag gör med det. Men det känns både idiotiskt och befriande att få skriva ut sig detta. Undra om jag kommer blotta ut mig lika mycket sedan, när jag ska gå på vuxenhabiliteringen med sedan?!

 

Höhö... men nästkommande inlägg här... lovar jag att den inte ska blir allt för personligt... eller för lång för den delen heller ;)

Men... hej hej tills vidare i alla fall!