carro.mary.blogg.se

2017-08-28
11:08:31

Mindre uppdatering om Örebro, samt större uppdatering om psykisk stress och press...

God morgon på er!
I detta inlägg, så kommer jag skriva lite kort om de senaste dagarna som varit här, då som jag bl.a. var i Örebro och så...
...sedan så kommer det stå en MASSA om vad som jag mer eller mindre upplever om min psykiska hälsa just nu. Det är visserligen ingen större fara med mig! Men det är bara det att jag har känt mig så stressad och kaotisk i själen just nu.
Och sedan även lite om hur besviken jag är... om det är p.g.a. mig själv eller min familj vet jag inte vad jag ska om det. Men antar det är lite allmöjligt just nu som gör att jag så oduglig...
Men annars så vill jag bara meddela för de personer som INTE intresserad utav att läsa andra personers meningslösa privat liv. Så tycker jag att du ska klicka bort denna sida omedelbart! :)


Ja ja, annars så som jag skrev i början utav detta inlägg, men också i det senaste inlägget. Så var jag i onsdags på bussresa ifrån Karlstad till Örebro.
Jag var då hemma hos min pojkvän i Örebro t.o.m. lördagsmorgon. Och under lördagsmorgonen så kombinerade vi med att han skjutsade hem mig då, samt att han sov över här då till söndagsmorgonen igår.
Jag/vi har inte gjort så mycket mer än att ha myst och äte och drucke gott...
...Jag vet att detta är något som min mamma blir smått besviken på. För jag vet ju att hon även redan innan som jag åkte dit, var då bekymrad över om jag ens vågade gå utomhus där själv om dagarna t.ex.
Förr i tiden som jag var och "halvbodde" där. Så brukade jag emellanåt då, gå med den hunden som han hade då...
...men samtidigt så tänker jag även... VARFÖR måste jag göra något speciellt? Varför måste jag gå utanför lägenheten?
Visst hade jag varit där under 2 veckor, så hade jag kanske jag hade velat komma in i centrum och shoppa lite. Eller varför att om vi hade dragit till Marieberg (om det är en helg och J inte jobbar)... så visst hade det kanske varit kul det med då.
 
Sedan så hade jag även i tankarna, att man kanske skulle åtminstone SMSat min gamla klasskompis L (hon som jag även hade en fika ihop med här i somras). För hon både bor och jobbar i Örebro hon med så... men självklart så inga det ju garantier på att min vistelse i Örebro, skulle kunna klaffa ihop med hennes privatliv heller. Men visst... stannar jag där under längre tid där, så ska jag ta steget längre genom att SMSa henne. För är såklart bättre att få ett nej, än att man inte visat att man har försökt att få kontakt :)
 
 
Men sedan så vill jag faktiskt slappa lite också! För på sistone så har det varit så mycket spring och hets här, i och med att jag nyss varit hundvakt här under nästan en 2 veckors period på raken. Och sedan så skulle jag såklart även sköta om mina katter också. Sedan så tog tog även hand om det främsta arbetet även hemma hos mormor också som ja, när hon åkte tillsammans med mina föräldrar till Norge (för det var ju liksom därför jag var hundvakt och så) Visst brorsan hjälpte till mig emellanåt, men han hade ju sitt arbete och så... så självklart jag sköta det stora arbetet. Vilket i sig inte är fel, men det jag menar med det är att jag blev så sliten i både kropp och själ... jag orkar liksom inte!
 
Och det var ju inte alls långt innan hundpassandet, som J hade sin långa semester här, och ja... vad innebär det då? Jo, att när som vi var i min lägenhet t.ex. så var det enda sättet för mig att vara själv på... var genom att "låsa in mig" i köket... jag behöver egen tid också! Det är bara grymt konstigt att mina föräldrar inte ens verka förstå detta. Trotts att de vet av mina sociala svårigheter, och mer behov av... EGEN TID!
 
Detta gör mig ledsen och även besviken på mig själv. Men ska jag vara besviken på att jag inte räcker till? Eller borde mina föräldrar (framförallt mamma) faktiskt förstå att så fort jag blir ensam... så kanske jag faktiskt inte vill på familjemiddag på en gång, som jag är... SJÄLV/ENSAM.
För jag kanske tycker det är för hetsigt att det kommer en massa norrmän här titt som sätt (ja, jag vet att det främsta nu beror på sommarsemester, samt p.g.a. mormor och morfar)
Jag vill inte umgås med folk hela jävla tiden. Precis så som jag sagt förut här på bloggen... så jag är ingen anti social människa, men mitt behov utav att vara just själv är större. Jag förstod t.ex. inte hur folk i skolan fick sådan panik jämt, som de plötsligt blev själva.
Att känna sig behövd och få bekräftelsebehov ibland... det förstår jag! Jag själv vill ju ha det! För annars så hade jag antagligen aldrig haft en pojkvän och inte heller haft denna blogg. Men hur värst långvarig denna blogg blir heller... vet jag inte... ibland hade jag funderat på att göra om upplägget, eller att ta bort den helt. Men det känns ändå skönt ibland att... skriva av sig! Så får se hur jag gör om 1 månad, 6 månader eller och 1 år...
JA... JAG VET nu att denna text blev lite väl rörig nu, men jag känner mig rätt så kaotiskt i mitt psyke just nu. Det har så mycket nu. Mycket för att vara mig. Jag vill och hoppas på nu att jag kommer åtminstone LITE ned i varv nu efter allt jädra hets.
Men missta mig inte! För jag gillade semestern ihop med J i slutet utav julimånad. Jag gillade att få träffa en del utav släkten här. Jag gillade att passa på mina föräldras hund Lexus. Jag gillade att känna att jag har ett visst ansvar och är sysselsatt...
...men jag blir kaotisk i själen när det varit så konstant nu under ca 1 månads tid nu. Jag är astrött!

Puhh...
...och under lördagskväll så messade brorsan om teater med Stefan och Krister profilerna, runt farsdag eller vad det var. Just nu vill jag bara tacka NEJ till det. Men samtidigt vill jag ändå visa att jag bryr mig om familjen och att jag även tycker om att hitta på något... ROLIGT också. Men just nu vill jag bara koppla av...
...och igår så gjorde jag och mormor upp om att jag ska städa hos henne. Just för tillfället så orkar jag inte ens tänka på det. Men samtidigt så vill jag ändå visa mig som duktig, ansvarsfull och pålitligt individ utav mormor (och även min mamma) Men just nu så vill jag bara koppla av...
 
 
Och ja, koppla av... och jag skriver som fan nu?!
Men var just det jag skrev om just denna text det med ju:
"Att känna sig behövd och få bekräftelsebehov ibland... det förstår jag! Jag själv vill ju ha det! För annars så hade jag antagligen aldrig haft en pojkvän och inte heller haft denna blogg. Men hur värst långvarig denna blogg blir heller... vet jag inte... ibland hade jag funderat på att göra om upplägget, eller att ta bort den helt. Men det känns ändå skönt ibland att... skriva av sig! Så får se hur jag gör om 1 månad, 6 månader eller och 1 år..."
 
Och med det så menar jag att det är bara skönt att "släppa ut" mer eller mindre på det som man bär på inombords i själen. Kanske jag borde göra detta här på ett annat sätt dock. Antingen att jag antigen kör på en mera anonym stil, och helt ta bort alla mina bilder här? Starta upp en ny blogg? Eller skriva en helt jävla vanlig dagbok med?! Och mer bara skriva om min psykiska hälsa och så? För just nu är det ett väldigt blandat tema, som jag har under denna blogg. Allt ifrån mer seriösa inlägg, till en massa bilder på mig själv och mina katter, och ibland även lägger upp det jag köpt över nätet till det jag köpt i matvaruaffären... jag vet att det är JAG som bestämmer, men jag kan inte riktigt bestämma mig helt över om jag vill ha ett mera specifikt tema, eller ha det som jag har det just nu.
Men eftersom jag är rätt så osäker just nu och även lite "obalanserad" i psyket just nu. Så låter jag bli att utföra något förändringar just nu. Annars blir bara det en enda hets det också! haha!!
Nej, men vet inte hur och vad jag känner för just nu. Men jag vet att jag behöver släppa ut lite på tankar och känslor med ibland... som vilken jävla människa som helst ;)
Men vet att jag inte har så lätt att prata med mina föräldrar. Och inte heller vill jag låta J få en "bok" över sitt Skypeflöde, efter han komme hem från jobbet. Vet bara senast som vi pratade om att när jag velat uppdatera något för honom. Så sade han t.ex. att "Ja, så som jag sett ut när jag kommit hem ifrån jobbet här. Så ser jag alltid ut. Om inte jobbet varit fysiskt jobbigt, så har det varit psykiskt jobbigt. Och jag hinner knappt koppla av från allt tjafs från jobbet. Så om jag ibland verkar ointresserad och trevlig efter jobbet. Så är det verkligen inte dig det är fel på. Jag är bara så slut"
Och ja, jag känner igen detta. På den lilla tid jag hade ett fulltidsarbete, så jag var själv hur otrevlig som helst mot mitt ex D. 8/10 gånger jag kom hem ifrån jobbet så gick jag och lade mig direkt i sängen med min MP3... fördjävligt det där...
Humm... jag vet att jag SJÄLV skulle be om tid och kontakt med kuratorn på Vuxenhabiliteringen. Men när jag är och har varit där. Jag har liksom inget att prata om. Och kuratorn kan såklart inte tvinga mig till att prata. Speciellt när jag själv inte vet jag ska prata om. Men vet inte jag, så vet inte kuratorn det heller...


Nej, men ska ta och avsluta denna text här nu. Tycker själv att denna text känns lika rörigt som hur allting är i huvudet just nu. Men som sagt... ville bara skriva jag mig lite..."mycketgranna" ;)
Får se hur nästkommande text kommer att vara...
Om det kommer vara djup, begriplig, obegriplig, meningslös...
Kanske jag lägger upp några bilder ifrån "minisemestern" eller något?

Men nu så ska jag i alla fall göra något som jag har velat göra länge nu... nämligen att KOPPLA AV! :)
Så ha're gött tills vidare så får jag se sedan när jag hör av mig härnäst!
Hej hej :)
Kommentera inlägget här:
Namn: Kom ihåg mig?
Mailadress:  
Bloggadress:  
Kommentar: