Caroline

Uppdatering FK (Del 1av2)

Hellu... Vet inte om jag borde ta en längre bloggpaus eller något? Det har hänt en del saker, men det är så diffust just det som sker nu. Och jag förstår att det är JAG själv som är det största problemet till detta :(

Men sedan i söndags faktiskt... (jag nämnde inte om detta* i det senaste inlägget, för jag blir så trött på allt, alla och mig själv, och jag VET INTE... HUR jag ska formulera mig om detta heller)

Men hursomhelst... så skrev FK-personen FEL, när det hade med mitt *läkarintyg/utlåtande att göra. Eller ja, jag tolkade brevet dubbeltydigt jag.

För i början utav brevet så stod det: "Om du vill ansöka om fortsatt ersättning behöver du skicka in en ny ansökan tillsammans med ett nytt läkarutlåtande..."

Men lite senare i texten så stod det: "...Min bedömning är att något nytt läkarutlåtande inte behövs eftersom det som finns sedan tidigare är tillräckligt. Skicka in ansökan till FK i god tid innan ersättningen upphör..."

 

Men men... just DÅ som vi pratade om detta (i söndags) så pratade vi (jag och mina föräldrar) "bara" lite som att vi skulle fixa till tid till Vårdcentralen. Så snart som möjligt! Sedan så var det inget prat om det, och jag nämnde inte ens något till J om detta. För han var garanterat trött, han hade rest flera mil samma dag, samt han skulle jobba dagen efter...


Och under måndagen då... Förutom att jag "glömde" bort mina bekymmer. Så hade jag annars en bra dag. Var hemma hela dagen. BÖRJADE dagen alkoholfritt, och skulle vara nyttig. Jag gick nästan en timma på gåbandet, och svettade förhoppningsvis av mig en massa "snusk" ifrån i helgas. Men sedan efter hårtvätt, dusch och matlagning. Så tog jag det dära vinet som stod i kylen. Just för det redan var i fyllt i ett glas. Så jag tänkte jag bara skulle hålla mig till den då. Men mitt vid detta vinglas och matlagningen som jag utförde, så hade passerat 16.00. Och då hade J kommit hem ifrån jobbet. Vi prata lite på Skypen. Och jag sade först att jag hade haft en bra dag, då jag hade vare nyttig. Jag hade tränat av mig. Jag skulle bli fräsch i kropp och psyke. Men jag började sedan "plötsligt" tänka på FK IGEN. Puuuh... Jag vill först INTE säga något om detta ännu igen, men samtidigt så visste jag redan att han förr, eller senare skulle få reda på detta. För vi pratar ju VARJE DAG. Men när jag sedan "öppnade käften", så nämnde jag det... "Och ja, jag hade tydligen tolkat FK-brevet fel jag" "Jaha, varför då??" frågade han såklart då... Sedan så berättade jag vidare litegranna.

"Du sänd mig bilderna på det dära brevet. Och så ger du mig telefonnumret till din handläggare. Så jag kan hjälpa dig!" sade han sedan då.

Och ja, just DÅ fick jag ÄNNU MERA SKULDKÄNSLOR. Jag kände mig så dum. Jag kände mig som en påfrestning! Jag tyckte det var och ÄR synd om honom. Varför ska han hålla på att krångla? Det räcker att mina föräldrar gör det redan. Dock så är tyvärr dem så... (ursäkta mig för mitt nedvärderande)... men så tröga när det kommer till att hjälpa mig! Vilket jag själv också förstår själv också att det är MITT EGNA FEL. Just för jag är så svår som person. Jag är urkass på kommunikationen och yttra mig. Jag har så svårt att tala om för mina föräldrar om vad jag tycker och känner inför dem. Men jag har som oftast LÄTTARE att prata inför J om sådana här saker. Han har ju även sett mig ifrån ett annan perspektiv, jämtemot mina föräldrar. Han har t.o.m. sett mig i JOBBSAMMANHANG. Vi träffades ju på den tiden jag arbetstränade, när jag arbetstränade i Örebro.

Men hursomhelst... efter att han fick bildbevisen på brevet, samt telefonnumret till min kontaktperson. Så kom han till någon annan person på FK. En person som blev grinig på J. Men vi tror även att det beror på att det var för en sak som J inte visste. Och det är det att det är MIN MAMMA, som står som huvudman på mig. Och det var något som hon på FK även frågade honom om. Men han sade nej på det. Och även fast det blev krångligt och dumt här. SÅ UPPSKATTADE jag samtidigt det att hon var så pass vass emot honom. För jag tycker själv att sådana här  saker ska ske på rätt sätt! Korrekt ska vara korrekt! :)

Men efter att J pratade med mig igen. Så sade han att han ändå skulle försöka hjälpa mig igen under sin arbetsfika dagen efter... Fy fan alltså! Uppskattar att någon vill hjälpa mig. Men jag känner mig så DUM också. Jag är inte värd detta!

Jaja... sedan så bad han mig bara att komma ned i varv, och bara slappa och njuta resten utav dagen. Jag tog inte heller något mera vin. Jag lite mumsig choklad istället. Men som jag sade innan så var det redan ett påfyllt glas inne i kylskåpet. För jag gillar inte att hälla ut alkohol... haha!!

 

Försättning på närmsta tidens uppdatering i nästkommande inlägg...
Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress