blackmary.blogg.se

2018-12-02
22:21:00

1a advent...

Hellu på er igen!
 
 
Jag har vare mer eller mindre "väck" i både kropp och själ. Och med det så menar jag inte endast senast som jag skrev mitt senaste halvskumma inlägg det. Utan i överhuvudtaget hur jag är och har varit som person under de senaste 2... kanske 3 senaste månaderna här...
Och jag skäms över det!...
Eller ja, jag skäms inte så värst mycket över att jag inte blottat ut mig allt för mycket på bloggen här. 
Utan jag skämts över den personen som jag är i mitt privatliv :( Inte för jag jag någonting dumt i sig. Men jag vet själv att jag har varit mer eller mindre frånvarande jämtemot
de personer som betyder någonting för mig. Vare sig personen jag är och pratar med är över nätet eller personligen IRL..

Puuuh... och NEJ, det är inte ett dugg jävla synd om mig. Däremot så är det mer eller mindre "synd" om min situation. För det är saker (som jag då och då har påpekat här på bloggen) som ja... jag kan liksom inte göra någonting åt bara sådär. För det är tyvärr så finns en del hinder som finns i mitt liv också. Och i den "hindrarna" (som på sätt och vis inte är mitt hinder, men ändå påverkar mig) så är det så för främst denna person som ja, inte mår och har det så jättebäst heller...

Puuuh... och jag har ofta upplevt mer eller mindre panik när det kommer till typ... ALLT som är och sker i mitt liv under den senaste tiden också. Samtidigt som jag försöker se det som positiva utmaningar. Och sedan så försöker jag inse mitt i allt denna SKIT... att jag faktiskt är uppskattad av de personer som är mig nära... de personer som anser att jag är viktig i deras liv...
Jag får t.ex. höra ofta utav mina käresta att: (mmm... hoppas detta inte är för emotionellt och privat, men vi strycker över det tills vidare då) ...men att min pojkvän t.ex. säger "mitt liv suger utan dig!" "utan dig så  har jag ingenting!" "det är du som får mig att bita ihop"... "ÄLSKAR DIG!"... 
Och ja, jag ÄLSKAR att höra det!... även om jag tyvärr också får panik av det... och tyvärr är min självkänla inte den bästa heller... för jag har alltid sett mig själv som en vidrig människa.... så när vare sig främmande eller en VIKTIG person till mig ger mig någon form av komplimang, så är det bästa jag kan ge... är ett generat tack, men oftast blir jag stum eller så... "bryr jag mig inte"... fan vad jag är kass!
Puuuh...nä, nu börjar jag bli emotionell och tårögd här... och ajg vet liksom inte hur jag ska utveckla denna text bättre, utan att blotta mig för mycket heller...


 
Puuuh... men för att koppla bort liiite utav mina tankar och känslor för ett litet tag nu. Så kommer jag ganska så nyss ifrån en första adventsmiddag med några i släkten här.  Och det var rätt så trevligt det...
...men jag ser fram emot den 22 december, för då ska jag träffa min pojkvän igen!

 
Men god natt på er tills vidare i alla fall...
..och ja, jag kommer nog forsatt vara väldigt flummig med mina inlägg ett tag till framöver här. Och jag ber om ursäkt om det, men samtidigt så försöker jag helt enkelt att ta tag i det som är viktigt i mitt liv...
Kommentar:
2018-12-06 @ 21:41:07
#1: Tina

Jag tycker verkligen inte att du ska tänka att du är en vidrig människa. Verkligen inte. Jag känner inte dig men det märks i dina texter hur omtänksam du faktiskt är.
Din pojkvän verkar underbar mot dig. Du måste ha förtjänat det :)
Jag hoppas att er situation löser sig snart.

Svar: Jag känner mig väldigt fram och tillbaka om det. Det känns ofta som allt i mitt liv är ett enda "borderline"... Men jag vet jag ofta fått höra annars att jag är en snäll och omtänksam person. Så får hoppas på det...
Men just nu så hoppas jag att allt blir mera harmoniskt efter nyår...
Caroline

Kommentera inlägget här:
Namn: Kom ihåg mig?
Mailadress:  
Bloggadress:  
Kommentar: