blackmary.blogg.se

2018-12-14
10:43:17

Vinter och juletid = ett ljuvligt helvete?

Åhh... jag vet inte vart jag ska börja, eller ens formulera mig. Men rent genrellt är situationen mer eller likadan nu, som det vare ungefär sisådär hela tiden nu...
Dock var det inte alls sådär underbart just igår, och idag. Då jag ändå förhoppningsvis att alla andra ändå hade en fin lucia. Och som kanske firade med den med att kolla på luciatåg och åt en massa lussekatter och sådant...
 

Nåja, jag var i alla fall och städade en sväng hos mormor igår. Jag hade även innan tagit mig då en sväng till Willys för att köpa saffransgifflar. Jag tänkte det var passande att vi kunde ha det till fikat ihop efter städningen. Jag tror att hon uppskattade det...
Och därefter var jag en sväng till mina föräldrar. Skulle då passa på deras hund Lexus en stund, medans pappa skulle på någon undersökning. Jag stannade bara en liten stund, och efter jag varit på promenad med Lexus så drog jag hem. Valde att inte vänta att att mamma skulle komma hem ifrån jobbet, och ännu mindre på pappa som skulle komma hem ännu senare då...
 
 
Och sedan jag kom hem... så pratade jag lite med min pojkvän då... det är mycket nu... det mesta var bra... men det blir ofta att man... JAG säger för mycket... ofta vet jag knappt själv vad jag menar, tycker och känner heller... 
Och väldigt ofta går jag mellan att vara stum, eller att jag säger saker jag inte riktigt menar för jag inte har några bra svar. Ofta säger jag de dumma sakerna, när jag får t.ex. samma fråga flera gånger per rad. Och jag säger saker som jag inte alls menar... och jag förstör allt!
Jag vet inte hur situationen är i mitt liv överhuvudtaget... 
Jag förstår att mycket har med all den frustration som är inom situaioten just nu... 
Jag är själv frustrerad, men jag vet inte hur jag ska gå till väga när det kommer till ALLT!
Jag är ledsen... men jag mår inte dåligt... eller jag mår skit... eller... jag vet fan inte hur jag mår... 
Men jag vet att jag har sårat dig... och JAG VET att du mår sämre än mig... men jag vet inte vad och hur jag ska rätta till det hela...
Det blir ofta att jag inte har några svar alls, eller så snackar jag ren SKIT! Men vad ska man göra? Ja, JAG VET att man ska kämpa och visa vad man känner. Men i vissa sitauioner, så vet i alla fall jag inte alls hur jag ska göra...
 

Puuuh... och jag vet att jag hör och läser allt för ofta att folk i överhuvudtaget nu är väldigt deppiga just nu. Både när det kommer till vintertid, men framförallt när det kommer till juletid. Och jag vet att folk utför i vissa fall drastiska åtgärder... eller vad man ska kalla det...
...och det skrämmer mig. Samtidigt som jag har en full förtelese för det. Även om det är jävligt sorgligt. Så är det inte alls konstigt. Det är garanterat en massa ångest som är vid just jul nu. Vare sig det kommer om små julklappar eller djupa relationer... 
 

Puuuh... vet det hände en dramatiskt sak förra året... strax innan jul... 
...och inte alls för länge sedan fick jag reda på något som iförsig inte hände just under jul, men som jag fick reda på för knappt en vecka sedan här... en sak som var ordentligt sorglig...
...och så kommer jag mitt i allt... som förstör allt... jag vet att han har delvis rätt i att det ofta en massa strul vid just jul, men jag kan på riktigt inte komma på att just JAG varit den som kommit in de... ämnena... för som jag sade förut, så kan jag till slut förja säga saker "bara för att", när jag får samma fråga/frågor... gång på gång... MEN... jag ber om ursäkt för ALLT!... det avslutades ändå "bra" igår kväll... jag tror det i alla fall... och vet inte utav det meddelande jag såg imorse att... allt är "fint" just nu... jag vet inte själv hur jag ska avgöra situationen just nu... men jag skickade tillbaka ett hjärta som "svar" till dig..
ibland... OFTA tror jag att en enkelt smiley, eller ännu hellre en fysisk kram är så mycket mer än en massa ord och formuleringar. En enda stor text för mig... kan fortfranade ändå leda till en massa obesvarade svar... jag vet inte vad mina egna svar är ens...
 

Men just nu... så hoppas jag bara på att det blir en sådant fin jul, nyår... och liv som möjligt... jag kan inte säga så mycket mera än så just nu... förutom att jag saknar dig jävligt mycket just nu...
2018-12-02
22:21:00

1a advent...

Hellu på er igen!
 
 
Jag har vare mer eller mindre "väck" i både kropp och själ. Och med det så menar jag inte endast senast som jag skrev mitt senaste halvskumma inlägg det. Utan i överhuvudtaget hur jag är och har varit som person under de senaste 2... kanske 3 senaste månaderna här...
Och jag skäms över det!...
Eller ja, jag skäms inte så värst mycket över att jag inte blottat ut mig allt för mycket på bloggen här. 
Utan jag skämts över den personen som jag är i mitt privatliv :( Inte för jag jag någonting dumt i sig. Men jag vet själv att jag har varit mer eller mindre frånvarande jämtemot
de personer som betyder någonting för mig. Vare sig personen jag är och pratar med är över nätet eller personligen IRL..

Puuuh... och NEJ, det är inte ett dugg jävla synd om mig. Däremot så är det mer eller mindre "synd" om min situation. För det är saker (som jag då och då har påpekat här på bloggen) som ja... jag kan liksom inte göra någonting åt bara sådär. För det är tyvärr så finns en del hinder som finns i mitt liv också. Och i den "hindrarna" (som på sätt och vis inte är mitt hinder, men ändå påverkar mig) så är det så för främst denna person som ja, inte mår och har det så jättebäst heller...

Puuuh... och jag har ofta upplevt mer eller mindre panik när det kommer till typ... ALLT som är och sker i mitt liv under den senaste tiden också. Samtidigt som jag försöker se det som positiva utmaningar. Och sedan så försöker jag inse mitt i allt denna SKIT... att jag faktiskt är uppskattad av de personer som är mig nära... de personer som anser att jag är viktig i deras liv...
Jag får t.ex. höra ofta utav mina käresta att: (mmm... hoppas detta inte är för emotionellt och privat, men vi strycker över det tills vidare då) ...men att min pojkvän t.ex. säger "mitt liv suger utan dig!" "utan dig så  har jag ingenting!" "det är du som får mig att bita ihop"... "ÄLSKAR DIG!"... 
Och ja, jag ÄLSKAR att höra det!... även om jag tyvärr också får panik av det... och tyvärr är min självkänla inte den bästa heller... för jag har alltid sett mig själv som en vidrig människa.... så när vare sig främmande eller en VIKTIG person till mig ger mig någon form av komplimang, så är det bästa jag kan ge... är ett generat tack, men oftast blir jag stum eller så... "bryr jag mig inte"... fan vad jag är kass!
Puuuh...nä, nu börjar jag bli emotionell och tårögd här... och ajg vet liksom inte hur jag ska utveckla denna text bättre, utan att blotta mig för mycket heller...


 
Puuuh... men för att koppla bort liiite utav mina tankar och känslor för ett litet tag nu. Så kommer jag ganska så nyss ifrån en första adventsmiddag med några i släkten här.  Och det var rätt så trevligt det...
...men jag ser fram emot den 22 december, för då ska jag träffa min pojkvän igen!

 
Men god natt på er tills vidare i alla fall...
..och ja, jag kommer nog forsatt vara väldigt flummig med mina inlägg ett tag till framöver här. Och jag ber om ursäkt om det, men samtidigt så försöker jag helt enkelt att ta tag i det som är viktigt i mitt liv...
2018-11-06
13:45:00

När blir man en bra människa?


Varning för en massa svammel!...
 
 
Puuh... skulle egentligen vilja skriva en välutvecklad och vettig text om vad jag upplever och känner just nu. Men jag har svårt att sätta ord på hela den situationen jag är i. En situation som jag mer eller mindre har varit inom en lååång tid de senaste åren... 
Hummm... sedan blir det inte direkt mer haromoniskt då det inte är endast jag som har det jobbigt dels fysiskt, men framförallt psykiskt just nu... jag har det jobbigt, men vissa personer i min omgivning har det bra värre!... men kombinationen av att jag har divrese problem nu... PLUS! att vissa har det VÄRRE, PLUS!!... att jag då ska stå emellan två sidor... jag känner att jag blir fysiskt ihjäl dragen i mina ärmar just nu... och kanske ännu mera i hjärtat? 

Jag har aldrig varit och kommer aldrig att vara en ultimat individ. Och det tänker jag aldrig att bli heller. Alla har sina dåliga egenskaper. Vilket jag i sig är bara "charmigt". För hur fan skulle det vara om alla personer såg ut likdana ut, och tyckte och tänkte exakt likadant om allting...
Däremot så ska jag såklart försöka vara den bästa versionen av mig själv! Dock så vet jag inte alls hur jag ska gå till väga att bli MINA bästa version av mig själv. Dessa tankar har som jag nämde tidigare varit något som jag upplevt under en lååång tid. Men så som det har kännts efter Gran Canariaresan, och även nu under den tiden jag pratade med J över Skypen igår kväll så... jag blir så stum och förvirrad... jag hör hela tiden två olika personers värderingar i skallen hela tiden... jag försöker vara till lags... och inte heller välja någons sida...
Och JA, jag vet och förstår att det är MIG SJÄLV jag först och främst ska bry mig om... eller bry mig om?... jag kan inte låta bli att bry mig om vad de andra tycker heller... men just nu så vet jag knappt vad jag tycker och känner själv längre... 

Det enda jag vet nu är sådant som inte så värst personligt viktigt. Om ni kollat lite på mina tidigare inlägg som har lite med politiska värdingar och andra slags samhällfrågor... så vill inte jag visa för mycket vilken sida jag står på där heller... lite för jag inte är på någons sida till 100%, förutom att jag är så jädrans trött på allt politiksa korekta värdingar skulle vara viktigare än fakta t.ex...
Jaja, men... när vi inte är och går in på det genrella samhället. Så jag jag istället jääävligt diffus på om mig själv och mitt liv. Om hur mitt liv ser ut. Om hur mitt och min pojkväns liv ser ut. Om hur mitt och min familj ser ut... osv...
 
 

Puuh...
Men ska nog ta en mer eller mindre en paus ifrån bloggen för ett tag här i alla fall...
Är några saker som ändå är lite... "trevliga" just nu också... trevliga saker som förhoppningsvis gör att jag mår bättre på kort sikt... 
Jag ska bland annat till Örebro nu på torsdag till min pojkvän... blir fint det!
Och jag kommer via Örebroresan inte då vara hemma under farsdag. Så jag har varit en... "snäll" dotter, och tagit mig an en massa bakning här också. Gjort en radiokaka till min pappa då. Och även en kladdkaka som jag tänkte att vi kunde äta tillsammans idag, efter att mamma komme hem från jobbet. Jag har faktiskt inte alls bakat så mycket på sistonde. Mycket för jag vare omotiverad till det. Men... jag hoppas att den lilla gesten ändå visar att jag bryr mig om min omgivning också. Får även hoppas på att J sedan på torsdag här inser att jag bryr mig om även honom också! Men att bara finnas till samt ge honom en flaska ifrån Gran Canarieresan taxfree... förstår jag inte betyder så värst mycket... eller ja, jag vet att han ofta säger att han kämpar varje dag för att han vill träffa mig... fan vad vidrig jag känner mig... 
Men samtidigt vet jag inte om jag är sååå vidirig... om jag verkligen är en sådan dålig människa som jag tror att jag är... även fast jag får höra flera gånger att jag är en jävligt hjälpsam person och... i alla fall inom de personer jag bryr mig om...

Nej... jag antar jag inte fått ut allt för mycket vettigt sagt med denna text. Förutom att jag är tudelad just nu...
Men det blir väl bättre snart, både allmän situationsmässigt och när det kommer till mig och min personlighet...
Sedan visar det väl sig om man någonsin blir en bra människa eller ej, för just nu så känner jag mig varken som en bra eller en dålig människa. Eller möjligtvis mer dålig än bra kanske då...

Jaja, men hoppas ni mår väldigt fint i alla fall!
Ha'de! :)