blackmary.blogg.se

2016-08-26
14:14:00

Ätstörning, del 4 av 4 (Blandat, samt länkar till förgående inlägg)

Antagligen dem mest diffusa inlägget jag gjort om ätstörningar, och jag rekommenderar om du läser de förgående texter innan. Om du nu är intresserad av detta ämne så att säga, för de tär väldigt mycket text!
1an (Grunden innan ätstörningen):
http://blackmary.blogg.se/2016/august/atstorning-del-1-av-3-grunden-innan-atstorningen.html
 
2an, (Själva ätstörningen för mig):
http://blackmary.blogg.se/2016/august/atstorning-del-2-av-3-sjalva-atstorningenanorexian.html
 
3an, (Generella tankar, och en del personligt)
http://blackmary.blogg.se/2016/august/atstorning-del-3-av-4-generella-tankar-och-en-del-personligt.html
 
 
Vad jag själv tycker att man ska få reda på om den ätstörde:

*Jag tycker att man i första hand ska till personens psyke. Ta reda på VARFÖR, som den måste vara så smal.

*Fråga vad den specifika personen själv saknar i livet, vad är det som är dåligt för just denne?

*Fråga om personen kommer verkligen bli mera nöjd över sitt utseende?

*Fråga om det tror att andra kommer att tycka bättre om denna person?

*Fråga om pojkvän/flickvän kommer tycka bättre om den? Eller fråga om den tror att den kommer att få en partner, när den blivit smalare?

*Har personen vare med om något tidigare? (Personen kanske har vare med om mobbing, våld eller/och våldtäkt?)

*Hur ser familjesituationen ut?

*Hur det ser ut i skolan? Hur är det med vänner, många yliga eller få tighta vänner?

*Finns säkert mer bra och bättre frågor och ämnen som jag inte kommer på nu...

 

Ofta är många anorektiker väldigt smala, och har tydliga nyckelben och väldigt smala handleder och sådant. Men så behöver det verkligen inte vara. Som jag nämnt tidigare i texten så ligger ätstörningen i psyket, inte i utseendet! Vissa får ätstörningar när de är rent ut sagt överviktiga (då menar jag de som håller på att banta, och inte längre hetsäter). Dock kanske det är svårt i början att märka av något, för i början kan det mest ses som en positiv viktminskning, och ja... det är det som oftast, men ibland kan det över till överdrift. Mer än så kan jag dock inte säga om detta, för jag själv har inte vare i just den sitsen, men har själv sett sådana historier om överviktiga som sedan blir grovt underviktiga.

Men jag skulle säga att det viktigare tecknet som man kan se  ätstörd person. Är när man märker man att personens beteendemönster blir annorlunda. Undviker den matsituationer så gott den kan. Kanske bara petar i maten, kanske bara äter utav salladen i maten. Kanske den inte äter den någon mat, men kanske bara lever på energidryck och godis? (i små mänger) Det är även skitsvårt att säga på vilket sätt som utomstående, och även vän och förälder till en ätstörd person på bästa sätt. Men märker man att personen blivit dramatiskt mycket smalare under en kort tid.

Så kan man börja med att fråga hur personen mår. Mår personen "bra", men fortsätter bli mer avvikande. Och kanske t.o.m. utvecklat socialfobi, och börjar isolera sig. De blir ofta väldigt obekväma, när de blir tillsagda om saker (speciellt om det handlar om mat) Personer med ätstörningar har ofta extra mycket humörsvängningar, och blir mer eller mindre aggressiva, just för att den är undernärd.

Till en början som kompis, förälder, eller varför inte utomstående också. Så tycker jag man inte ska vara allt för på, när man ser att en person fått ändrade matvanor och andra avvikande beteendemönster. För att förhoppningsvis så borde den ätstörde själv förstå vad den går igenom. Och förstå att anorexi kan handla om liv och död... och sedan vad vet man, personen är också deprimerad vilket såklart också är ett tillstånd som är allvarligt och man måste ta hänsyn till! Ofta så kan viktnedgång och depression gå ihop.

MEN i alla fall... har det börjat gå 3 månader, och det har blivit värre. Så tycker jag inte som vare sig förälder, kompis eller utomstående heller, bara ska titta på förändringen som sker. Då tycker jag istället att man ska ta tag i situationen lite hårdare. Börja MER påpeka om att man är orolig för personen. Börja påpeka om personens smalhet. Påpeka att dens grova undervikt kan leda till döden. Att man SAKNAR att göra roliga saker ihop med denna person. Jag tror nämligen att det är väldigt viktigt att peppa personen, att man VILL göra saker ihop med denne. Kanske att man vill äta middag ihop med denna person, på dens före detta favoritmatställe. Att man kanske vill dra till Liseberg, på en massa karuseller och kanske ta en sockervadd ihop. Kanske aktivera denna person, inte allt för fysiska aktiviteter, men även försöker göra kompromisser. Att man ska gå en långpromenad till en badplats, som har en kiosk och ta sig en glass där eller något. Sedan tycker jag det är viktigt att man inte varje gång måste ha mat i alla aktiviteter, men gärna någon gång då och då. Mat och godis ska ju vara en BRA upplevelse för den ätstörde, inte något som enbart ses som tvång, och något hemskt. MEN... börjar denne person bli ännu mera sjuk. Att man som kompis och förälder aldrig kan aldrig umgås med denna person, som man hoppats på. Inte den aldrig deltar på någon familjemiddag eller något. Att den aldrig vill äta ihop med sina kompisar någon endaste gång. Att personen blir allt värre med maten, och kanske träningen, och blir smalare och smalare. Då tycker jag man ska faktiskt att man ska bli ännu hårdare mot denna person. Då bör man kontakta skolsyster och BUP, eller vuxenpsykiatri om detta, så personen får hjälp

 

 Några modeller som dött i anorexi:

Från höger Eliana Ramos (född, 23 december1988  - död, 13 februari = 18år gammal). Står inget om vikt och längd, och inte heller om anorexi. Står att hon dog i hjärtattack, som mycket möjligt skulle kunna vara anorexi?

https://en.wikipedia.org/wiki/Eliana_Ramos Och till vänster hennes syster Luisel Ramos (född, 12 april 1984 - död, 2 augusti 2006 = 22år gammal), 175cm lång, 44kg = BMI 14,5

https://en.wikipedia.org/wiki/Luisel_Ramos

Smal till ännu smalare...

Isabelle Caro (född, 12 december 1980, eller 1982? - död, 17 november 2010 = 28-30år gammal)

165cm lång, 25kg = BMI 9,2 (2008) Men hon hade så lågt BMI som, 8,4 i BMI, när hon låg i koma år 2006 (23kg),  Antar att denna modellen är ett av det mest skrämmande fallet! 

https://sv.wikipedia.org/wiki/Isabelle_Caro

 
Hoppas detta inte händer er, som läser detta. 
Ta hand om er!